Stormen rasade utanför, men innanför dessa väggar tryckte tystnaden tyngre än åskan. Jag stod ensam, hjärtat bultade, medan minnen fladdrade som blixtar—varje ett skarpare än det förra. I kväll förändras allt. Sanningen jag gömt så länge klöser sig upp till ytan, kräver att bli hörd. Jag tar ett andetag, stadgar rösten och förbereder mig för att möta mörkret—för ibland är enda vägen ut att gå igenom.